Det blir svårt att uppfylla den nya läroplanens krav på att förskolan skall vara en plats för kunskap och lärande när barngrupperna blir allt större och personaltätheten mindre. Det skriver Sven Persson, professor i pedagogik vid Malmö högskola.
Sven formulerar det med all önskvärd tydlighet:
Att den svenska förskolan under en lång tid har varit föremål för nedskärningar rimmar dessutom illa med de stora förhoppningar som ställs på att den skall vara ett första steg i utbildningssystemet. Den nya läroplanen för förskolan ställer höga krav på att förskolan skall vara en plats för kunskap och lärande i ämnena matematik, språk, naturvetenskap och teknik.
Det är naturligtvis ingen slump att detta är de ämnen som svenska grundskoleelever presterar sämst i. Tanken är att förskolan på ett bättre sätt än tidigare skall förbereda barnen inför skolan.
Det är en svår ekvation som lämnas till förskolepersonalen att lösa: större barngrupper, minskad personaltäthet och högre krav. Politikerna får därför sluta att leka med förskolan och ta dess uppdrag på allvar.
Jag och Sven Persson dansar i Folkets park 1979
Tysta tankar 
Tack Sven! Äntligen någon som har en position som en politiker kan tänkas lyssna på, som tar bladet från munnen. Mats, när du träffar honom nästa gång, hälsa och tacka från mig, är du snäll.
Jag har lyft det här på min blogg och Maria von Schantz har skrivit om det på Newsmill.
LikeLike
Pingback: Frågan om barngruppernas storlek « Maths hörna
Kan instämma i detta. Det är tuffa krav som kommer att möta förskolchefer och förskollärare från 1 juli 2011 när de blir en av tre skolformer i det svenska skolväsendet. Det de andra skolformerna haft nästa två hundra år på sig att forma.
Jag undrar vad Sven Persson menar med lika med förskolan?
Har inte kommunpolitikerna lekt med alla skolformer sedan niottalet på 290 olika sätt?
LikeLike
Och du tycker att det är OK med dom ? Både för barnen och oss personal?
LikeLike
Maths där om kan vi diskutera. Men tyvärr lever ni en politisk organisation där besluten om dess styrning tas på demokratisk väg i riksdagen. Och vad är alternativet till denna ordning? Diktatur?
Möjligen kan man tycka att kommunpolitikerna är stolpskott som de i Svinarp. Kunskapen och förståelse över vad de är satta att genomförande är skrämmande låg.
Men förskolchfen har från och med 1 juli makten över den inre organisationen. Se till att utnyttja den på rätt sätt.
LikeLike
Vi som hyllar demokrati kan inte fortsätta med den här uppdelningen:
Rikspolitiker = kloka och goda
Kommunpolitker = onda och dumma
Om rikspolitikerna begår misstaget att skruva upp kravnivån utan att öka resurserna leder det till svåra motsägelser längre ner i systemet. Jag tror inte det räcker med att skriva fram en ansvarig tjänsteman (förskolechef).
Vem vill vara kanonmat i det här spektaklet?
LikeLike
Förskolechef = kanonmat. Visst, alla sparkar på dom. Det är dom som sitter med budgetansvar och samtidigt ska försöka få igång en vettig verksamhet. Vem vill bli förskolechef? Någon?
LikeLike
Men Mats, rikspolitiker varken kloka eller goda. De är enligt grundlagen de som är lagstiftare i konungariket.
Kommunalpolitikerna är inte onda eller dumma, bara okunniga att det finns minst två lagar utöver kommunallagen som styr deras verksamhet, socialtjänstlagen och skollagen.
Och det här med kanonmat, det precis det de är idag inte från 1 juli 2011. Några kommuner har varit kloka nog att vänta med att utnämna föreståndarna för förskolan tills lagen ska tillämpas.
LikeLike
Mats, det är kommunpolitikerna som har ansvaret för resursfördelningen, inte rikspolitikerna. Man kan öronmärka tills man är blå i ansiktet, kommunpolitikerna kan ändå välja att minska på tilldelningen från kommunalt håll om staten ökar sin insats i de kommunala verksamheterna.
Om resurserna ska öka måste kommunerna omfördela och sannolikt öka kommunalskatten. Det blir man sällan populär på.
LikeLike
Ja, låt oss diskutera vad du du tycker är OK. Är dom nya OK för dig? Det är din åsikt jag vill ha. Jag får lätt en känsla av att du verka tycka att det är bra att kärringarna på dagis äntligen får lite vettiga krav på sig. Eller har jag missförstått dig?
Sedan kan vi bespara Mats en diskussion om Sverige är demokrati, diktatur eller oligarki.
LikeLike
I den frågan är jag ambivalent. Om jag studerar den förtydligade Lpfö98 har makt lagts över på förskollärare i förhållande till arbetsgruppet när det gäller pedagogiken.
Samtidigt har kraven ökat på förskolchefen för att h*n ska vara jämställd med rektor.
När det gäller HUR ni på förskolan väljer att tillämpa läroplanens VAD är upp till er själva. Men jag kan tycka att leken är det viktigaste instrumentet att sakta utveckla barnens färdighet enligt den nya forskningen kring hjärnans utveckling.
Om sedan vissa politiker tycker annat finner jag inget stöd vare sig i skollagen eller läroplanen i vilken form lärandet av matemaikt, demokrati, språk eller annat socialiserande ska gå till, bara att det ska.
Och vad jag förstår är de fristående förskolorna bättre på personaltäthet per barn än de kommunala.
LikeLike
I skolvärlden får vi nog vänja oss vid de diskreta företagens maktutövning. Jag höll på att skriva “riskkapitalister” men det är ju inte frågan om någon direkt “risk” att driva skola i Sverige.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Oligarki
LikeLike
Oj, nu förstår jag inte. Det är väl bara Pysslingen på den enskilda huvudmannen som är stor i förskolan eller?
I så fall är det ett defakto monopol.
LikeLike
Frågan är varför de stora urbild Ingegärddagen skulle avstå från att köpa upp fristående förskolor?
Sämre investeringar kan man väl tänka sig!
LikeLike
Stora barn och elevgrupper pga besparingar är ett otyg som kringskär barnens frihet. Det är då skola och förskola tvingas bli mer auktoritär för att lyckas någorlunda.
LikeLike
WORD!
LikeLike
Jag vet inte om det är friheten som blivit kringskuren. Barnen har en väldig frihet, på sätt och vis, för det är inte möjligt för det vuxna att hinna med och ha koll.
För vi lever i myten om det kompetenta barnet och då behöver man inte vara auktoritär, anses det. Det kompetenta barnet är en förlängning och ett argument för den fri uppfostran, den som är fri från vuxna.
Dessutom brukar det det vara så att stressad personal drar sig bort från barngruppen. Men ingriper bara när man ska ha aktivitet eller barnen stör personalens prat.
Plus att vi i läroplanen har ett helt område som talar om barns inflytande, vilket kan tolkas på flera olika sätt.
Det här gör problemet med stora barngrupper till en samhällsfara, för barnen får inte den anknytning de behöver och går från dagis med ett mentalt hål i huvudet.
Men vare sig grupperna är stora eller små, behöver barnen vuxna som kan leda på ett positivt sätt. Det behövs vuxna som spelar roll, som märks som de är där, som barnen känner trygghet och förtroende för. Men vem orkar när man är stressad eller har andra arbetsuppgifter man måste ägna mer uppmärksamhet åt än barnen?
LikeLike
Kommunerna har inte någon prioritet på att barnen ska lära sig något. Ni har helt rätt i att en bra förskola är viktig. PISA resultaten hade dalat mycket mer om inte allt fler barn hade gått i förskolan.
LikeLike
Jag förstår inte basen till sådana generella påståenden om hur kommunerna är! Förskolan har ett komplext uppdrag (liksom skolan) varje försök att förenkla det till en (1) aspekt är ett svek mot barnen och ett underkännande av personalens kompetens.
Förskola är MER än före-skolan.
LikeLike
Sätt ord på detta MER. Beskriv, berätta, förklara, visa – vad ÄR förskolan? Hur ser förskolans uppdrag ut, i hela sin komplexa storslagenhet? Alla läser inte styrdokument, och alla förstår inte vad som står i styrdokumenten. Dessutom gissar jag att förskolan, precis som alla andra skolformer, är mycket mer än styrdokumenten, är det inte så?
LikeLike
Viktigt med ord – kanske är jag lite ordtrött!
Vi har varit fångade av tanken på att bevisa vår nyttighet och ibland tror jag att språket har varit alltför inriktat på färdigheter och begreppsliga kunskaper.
Den sinnliga kroppsliga kunskapen är mycket svårare att gestalta och kommunicera. Jag hade en idé att arbeta med propagandistisk dokumentation och med rockvideon som fång verkligen försöka fånga de där ögonblicket då livet förändras.
Ungefär så här:
LikeLike
Jo, du har visat den filmen innan, men precis som de gulliga tvillingarnas konversation om (eventuellt) strumpan så är den ett exempel på hur barn utvecklas, den har egentligen inte särskilt mycket med förskolan att göra.
Barn äter ärtor hemma vid köksbordet, de äter ärtor hos dagmammor, de äter ärtor på restaurang och på kalas.
Vad är det som gör ärtätandet på förskolan annorlunda än ärtätandet på älskad mosters bröllopsfest, t ex? Är det någon skillnad överhuvudtaget?
På vilket sätt leder förskolan barnen till skolan, utan att börja med skolundervisning, som Maths skriver nedan? Jag har inget alls med förskolor att göra, och har ingen som helst aning om hur de fungerar idag, men jag hade gärna velat få veta lite mer om det.
LikeLike
Det finns olika treorier om lärande – Piaget betonar det aktiva barnet som konstruerar sin världsbild genom erfarenheter. Pedagogens roll blir då att erbjuda stimulerande förutsättningar och hjälpa till att begreppsliggöra dessa.
Sedan kan vi mjuka upp med sociokulturella tankar om samspelets betydelse och meningsfulla sammanhang.
De här två teorierna brukar gå bra att kombinera, men är svårare att förena med ett isolerat och målstyrt färdighetstränande. Förhållandet mellan yttre och inre motivation är ömtåligt och jag menar att vi inte ska överbelöna små barns vilja att uppfylla våra önskningar. barnuppfostran är inte dressyr.
Jag tänker att vi har en mängd föreställningar om vad “skola” egentligen är. Idag kan de flesta barn läsa och därmed faller en del av den formaliserade bokstavsträningens mystik. I stället för att prata om skolmogna barn borde vi diskutera villkoren för en barnmogen skola.
Idag finns det en hel del aktiviteter i förskolor som motiveras utifrån traditionellt skoltänk. (sitt still, vänta på din tur , klipp innanför linjen)
LikeLike
Det var ett mycket luddigt svar, och ärligt talat, jag vet inte mer om hur förskolorna arbetar nu än jag gjorde innan jag ställde frågan.
Jag funderar dessutom över hur mycket teorihänvisandet sagt mig om jag inte överhuvudtaget känt till namnen. Skulle en politiker eller en förälder få en användbar bild av förskolans betydelse utifrån ditt svar? Jag tvekar.
En sak som får mig att studsa vill jag lyfta ut och fråga dig separat om:
“idag kan de flesta barn läsa”? Det var en mycket underlig formulering för att komma från en lärarutbildare, hur menar du? Föds de med kunskapen? Och de barn som inte ingår i “de flesta”, vilka är de, och vad beror denna brist på?
LikeLike
Jo du har rätt – det var slarvigt.
Idag arbetar de flesta förskolor intensivt med barnens språkutveckling i bred mening sedan tidig ålder. Ofta på ett lustfyll sätt med goda resultat. Jag besöker många förskolor i den välbärgade kommun där jag är mentor och förbluffas ofta av hu väl förtrogna de här förskolebarnen är med bokstävernas värld.
Den magi som byggde på att din första skolfröken ska lära dig läsa är inte lika självklar längre. Ofta måste läraren förhålla sig till det faktum att 80% av barnen läser hyfsat flytande vid skolstart.
Ansvaret för de som inte kan blir naturligtvis inte mindre men det är också en utmaning att möta de här barnen på deras nivå. Att fylla skrivboken med välskrivna A kanske inte är så meningsfullt?
De barn som inte lärt sig läsa under förskoletiden eller hemmavistelsen? Jag har ingen teori och menar att det inte behöver vara ett stort problem. Vi har inga sådana mål som säger att vi ska bedöma barnens färdigheter. De kanske har lärt sig andra (viktigare) saker!
Jag ber om ursäkt för teoritramset – men det vore välgörande om skoldebattörerna någon gång redogjorde för sin kunskapssyn. Nu tycks allt handla om vilket som är den bästa metoden att “lära ut”. Om man då, som jag, är konstruktivist uppstår ett litet glapp i kommunikationen.
LikeLike
Så – en av aspekterna i det MER du nämnde innan är alltså språkutvecklande och läsförberedande arbete.
Finns en risk, som du ser det, att skapa ett A och ett B-lag bland barnen som börjar skolan, att redan behärska avkodningen ger ju onekligen ett försprång. Eller är det en större risk att de barn som redan kan bokstäverna ändå får traggla sig igenom den här biten, och därmed riskerar att få uppleva den problematik som är så aktuell i debatten just nu – att hållas tillbaka för att vänta in övriga?
Så, utöver språkutveckling och läsförberedande arbete, vad ingår mer i det där MER?
LikeLike
Så länge förskolan inte är obligatorisk (och samtidigt ses som en del av utbildningssystemet) kommer den här ekvationen att halta.
Det går ju inte att bedriva en dålig verksamhet av rättviseskäl och de barn som stannar hemma kan säkert hitta andra utvecklingsvägar – jag tycker kort sagt inte om den här generella nivån!
Däremot vill jag gärna sätta ord på det där som inte är nyttighetsträning, men inser att jag antagligen kommer att bli odrägligt salvelsefullt. Det finns förresten redan en bok med titeln “Allt jag vet om livet har jag lärt mig på dagis”.
Min utbildning byggde på Barnstugeutredningen och var en eklektisk sörja av Piaget, Erikson och Freire. Samtidigt har jag nog kvar rester av alla tre och har fortfarande romantiska föreställningar om dialogens betydelse.
Men det där MER – var ska jag börja?
En del av oss menar att det är viktigt att kunna leva i nuet. Skolan har av tradition ett starkt framtidsfokus och du befinner dig i ett tillstånd av förberedelse inför något som ska komma. När jag arbetade på förskola letade jag efter tillstånd av flow. De sekunder då leken blir magisk och vi befinner oss helt närvarande i kroppen. Ibland var det ett kollektivt tillstånd och ofta förknippat med nya erfarenheter och kunskaper.
Om vi kan ge utrymme för sådana upplevelser i förskolan OCH skolan tror jag att mycket är vunnet. Små glimtar av mening kan få dagarna att hänga samman – men det finns andra som tror att barn korrumperas av att ha kul.
Det ska liksom göra ont!
LikeLike
Det är en amerikansk bok du refererar till, menar du att likheterna mellan amerikansk förskola och svensk förskola är så stora att den är direkt överförbar?
Så, hittills har vi alltså lyckats isolera språkutveckling, läsförberedande och något som såvitt jag kan förstå av din beskrivning närmast liknar det som kallas mindfulness? Stämmer det?
Det finns ingen som helst anledning att bedriva undermålig verksamhet i någon slags vridet rättvisepatos. Om systemet är skevt är det inte genom försämringar för de grupper som har fördelarna vi rättar till det, utan genom förbättringar för de som ligger efter.
LikeLike
Nej, min tanke är snarast är att den s k förskolan, som den har sett ut sedan mitten av 90-talet, har bidragit till att resultaten gått ner i skolan. Alla undersökningar om förträffligenheten med dagis (aka förskola) är, vad jag vet, från 80-talet. Det har hänt en del sedan dess. Och läroplanen för förskolan i all ära, men jag tror inte den hjälpt skolan. Frågan är hur pass lugna, trygg och nyfikna barn vi levererat till skolan under 15 års tid?
Och som Mats skriver: . Vi ska leda barnen till skolan, inte börja med skolundervisning. Jag var på en föreläsning i veckan om nya läroplanen. En av de få vettiga saker som nämndes var att småbarnsavdelningarna allt mer börjar se ut som ett klassrum i år 1.
LikeLike
Jag finner det olustigt att beskriva förskolan på ett allmänt plan. Antagligen är skillnaderna större än likheterna. Jag tror det var jan-Eric andersson som gjorde den senaste stora utvärderingen av förskolans effekt för barns skolframgång. Och det var nog i slutet av 80-talet.
Vi kan nog bara tala om individuella berättelser. Jag har en bild av villa barn som utvecklades bra på min förskola – men har svårt att bevisa något utifrån de här upplevelserna!
LikeLike