Missa inte diskussionen hos Morrica om en undersökning som varnar för skolliknande arbetsformer i förskolan. I kommentarerna försöker vi hitta ord som beskriver vad som händer när barn lär sig och det är ett minerat fält. Jag är inte säker på att det är meningsfullt att skapa nya begrepp för mindre barn och skollagen beskriver verksamheten som undervisning och definierar förskola som en skolform. Där borde diskussionen vara slut.
Länk till Morrica, Länk till skäggig dagisfröken
Tysta tankar 
Varför borde den det?
LikeLike
Jag menar att vi hamnar i semantik och det blir plågsamt om alla har egna definitioner av centrala begrepp. Skolllagen borde vara en gemensam bas – sedan kan vi fortsätta att diskutera tolkningar utifrån erfarenhet.
Kanske tappade jag sugen när diskussionen handlade om vem som var “riktiga lärare”. Det blev för mycket positionering.
LikeLike
Är semantik oviktigt, menar du? Det BLIR plågsamt om alla har egna definitioner, framför allt blir det plågsamt för eleverna, och just därför, hävdar jag, är det essentiellt att vi pratar om saken. Om och om och om igen, tills vi finner konsensus. Då, först då, har vi skollagen som gemensam bas.
Strunta i positioneringarna, och fråga istället ‘hur menar du då’ och ta reda på vad det är den andre menar, på riktigt, när personen talar om ‘riktiga lärare’, ‘undervisning’, ‘kateder’ eller vad tusan det nu är. Låt bli att tolka, fråga.
Då kan vi börja komma någonstans.
Så ser jag det.
LikeLike
Jag tänker att skollagen är en signal om att konsensus redan nåtts, vad gäller begrepp som .tex. undervisning och utbildning.
Vår diskussion (på din blogg) må vara intressant, men känns samtidigt som en omväg.
LikeLike
Efter att ha mött C-A Säfström är jag beredd att börja om från början. Svensk pedagogik har varit besatt av didaktik och teorier om lärande. Liten uppmärksamhet har ägnats åt “undervisning”.
Se:
https://lumaol.wordpress.com/2011/03/29/skillnadens-pedagogik/
LikeLike
Tvärtom, Janne. Det är viktigare än någonsin att vi verkligen pratar om begreppen, så att de inte bara blir begrepp utan vi faktiskt förstår vad vi pratar om, allesammans, när vi använder dem. Gör vi inte det pratar vi om varandra, förbi varandra, ifrån varandra, i tron att vi pratar med varandra och till varandra.
Det blir aldrig bra.
Jan, det känns som det skulle kunna vara ett steg i rätt riktning.
LikeLike
Du är så klok och fläckvis tålmodig. Mitt tålamod är lite uttänjt.
Den här dikten borde vi deklamera dagligdags:
Jag måste använda ord när jag talar till er!
av Lars Forsell
Tänk er kaptenen
på en galeas, en hukarejakt,
en skonare, en brigantin,
en fregatt, en korvett, en snau
med molnet av segelduk över sig:
gaffel- och bomsegel,
toppsegel, stagsegel,
skothorn, fallhorn, halshor
När det blåser till storm
kan han väl inte bara peka
med handen
och ropa: Ta ner dom där!
Det skulle se ut.
Snickaren har en låda med fackord
Muraren sina
och den som skall styra en stat
kan väl inte bara gasta i stormen:
Dom där sitter fel! Reva dom där!
Jag måste använda ord
när jag talar till er
Ni måste lära er ord.
Ur Oktoberdikter
LikeLike
Ursäkta en fåkunnig. På vilket sätt skulle undervisningen i förskolan ta död på nyfikenheten?
Jo, om vi har förskollärare som säger till ett impulsivt barn som vill upptäcka något där ögonen lyser av skaparkraft:
Kära lilla vän, det är nog intressant men just nu håller vi på med detta. Du får vänta på din tur.
Jag hoppas innerligt att detta är ett övergånget stadium som tillhör dagistänket förr i världen.
För nu ska jag ut på turné och lära smålänningar och skåningar lite modernt om vad de ska göra med skollagen och annat pyssel och knåp. Vi hörs när jag är tillbaka.
LikeLike
Nyfikenhet brukar de flesta tycka är väldigt bra – men det är också något ganska störande…
LikeLike
Störande???
Är det de regida själarna som tycker så……
LikeLike
Plura, jag tror det kan bli lite tydligare om du skuttar över till min blogg och läser om artikeln först.
LikeLike
Undervisning kan innehålla ett stort inslag av att någon utanför eleven definierar vad som ska läras in. Detta påverkar nyfikenhet och är en viktig del av den pedagiska diskussionen.
LikeLike
Jovisst. Den ideala situationen med nyfikna barn som erövrar kunskap är inte alltid för handen.
Samtidigt blir det motsägelsefullt att läraren ska väcka intresse hos motvilliga barn som under skolplikt tvingats till skolan. En del lärare riskerar att hamna i försäljarpositionen.
LikeLike
Jag känner ett stort obehag när omgivningen tvingar in mig i försäljarpositionen. Att sälja saker med argument som jag inte tror på är verkligen det värsta jag vet. Jag betonar att vi inte bara har skolplikt utan också rena stoffträngseln full med omgivningens krav på vad eleven ska lära sig.
När utgångspunkten är att motivera eleverna med utgångspunkten viktigt så går det att vara trovärdig i att det finns någon som tycker det är viktigt och sen koncentrera sig på att göra vägen dit så rolig som möjligt. När utgångspunkten är att få eleven att tycka att ett visst budskap/kunskap är rolig känns det som manipulation.
LikeLike
Svåra frågor!
Vi kan jo också strunta i det hela och hänvisa till betygen och framtiden! Fast då riskerar vi att få fel fokus – någonstans drömmer nog de flesta lärare om att barnen ska uppleva undervisningen som meningsfull i förhållande till sina erfarneheter och behov.
LikeLike
Hänvisar man till betygen enbart så smiter man från ansvaret att förklara varför en kunskap är viktig. Då deklarerar man bara att den är viktig. Det anser jag vara grovt fusk av en lärare.
LikeLike
Ja – och då blir det 9A av allt ihopa!
LikeLike
Uppdrag för skolforskare och lärarutbildare om att tydliggöra orden som särskiljer. Undervisning används exempelvis oerhört olika men det ska inte pekas finger åt de som använder det fel. De ska förses med orden för att uttrycka sin synpunkt på ett tydligt sätt.
LikeLike
Jag vet inte om forskare och lärarutbildare kan inta den normativa roll du antyder. I första hand måste vi luta oss mot juridiken när det gäller centrala begrepp i skollag men vi kanske får vänja oss vid att politiken sipprar in i språket.
Om LR framhärdar i egna definitioner försvåras naturligtvis diskussionen, men jag ser deras ihärdighet som ett projekt på lång sikt och då blir dessa smala definitioner av “undervisning” och “lärare” ett redskap för att flytta fram de egna positionerna.
LikeLike
Lärare för äldre barn behöver något uttryck som avgränsar den undervisning de använder en majoritet av tiden från den undervisning som är eftersträvansvärd för de allra yngsta barnen. Lärarutbildare har ansvar för de semantiska redskapen åt alla även om de inte behöver ta den normativa rollen att bestämma fördelningen mellan olika slags undervisning.
LikeLike
I en målstyrd verksamhet behöver medarbetare avgränsa och definiera sitt uppdrag om de inte ska behöva uppleva ständiga misslyckanden.
När tonvikten i de äldre åren ligger på mycket mer utifrån definierat innehåll i undervisningen så påverkar det undervisningsformerna och motivationsfaktorer. När antal elever/lärare, resurser och lokaler skiljer sig drastiskt åt så påverkar det också verksamheten och ledarskapet.
Nu ligger den semantiska definitionen nere på den enskilde läraren och det är en tung extra börda att lägga på den som måste definiera sitt uppdrag för att överleva i yrkesrollen.
Det känns som att skolforskare och lärarutbildare motarbetar oss på högstadiet och gymnasiet när vi försöker definiera vårt yrke. Orden slätas ut och användas så brett att de inte har någon mening för att förtydliga.
LikeLike
Jag känner inte igen mig!
Om vi går till klassisk pedagogisk filosofi kanske det är lättare att se mönstren utifrån? Nu känns det som om vi har fastnat på en alltför konkret nivå. (“dom har varit dumma mot mig”)
På vilket sätt skiljer sig högstadielärarens uppdrag från andra lärares? (Förutom ökat ämnesdjup)
LikeLike
Känner du inte alls igen önskemålen från högstadielärare att få förtydliga sitt eget uppdrag? Jag förstår inte varför det i kontakter med lärarutbildare ska vara nödvändigt att argumentera för att det finns skillnader. Borde inte lärarutbildares problematisering av lärarroller istället leda fram till att de hjälpte oss att tydliggöra skillnader i uppdraget.
Följande skillnader ser åtminstone jag som helt självklara:
1. Mycket större mängd utifrån definierade mål och innehåll
2. Ökade krav på att göra uppgifter på egen hand
3. Progression när det gäller socialisering. Förkunskaper kring samarbete, förmåga att delta i gemensamma aktiviteter.
LikeLike
Dina tre punkter är kvantitativa:
Mycket större mängd, ökade krav, progression…
Dagens examensordning rymmer de här dimensionerna!
Ett dilemma är att vi har skrivit kursplaner för den nya lärarutbildningen 2011 utan att ha tillgång till ny examensordning – suck. Det är liksom den som är utgångspunkten för beskrivningen av yrkeskompetensen.
LikeLike
Kvantitativa förändringar leder ofta till rent kvalitativt skilda resultat. En kvantitativ förändring av tyngden på bron gör skillnaden mellan en trasig och en hel bro.
Mina lärarutbildare var mycket duktiga på att problematisera alla möjliga områden och gav mig oerhört värdefull utbildning. Det kändes däremot som att skillnader i yrkesrollen och eller mellan elevbehov var ett tabuområde. Det kanske är dags att lärarutbildare breddar sig till att spänna över detta område också. Att det är svårt bör inte vara ett skäl till att dumpa det oförberett nere i den enskilda lärarens knä.
LikeLike
Vi kommer att göra om organisationen och möta de nya kraven.
Generalisten är död.
(Länge leve generalisten!)
LikeLike
Tack! Vad glad jag blir.
LikeLike
Leve den avgränsade generalisten. Gymnasieläraren med kunskap om matematik, fysik, teknik, företagande och pedagogik/didaktik senare år plus en mängd allmänbildning. Förskolläraren med kunskap om idrott hälsa, små barns kognitiva utveckling, hushållslära, matematik, läsinlärning pedagogik/didaktik yngre år plus en mängd allmänbildning.
Lärarroller med oerhört bred kompetens men inte kunskap om allt. Härliga avgränsad generalister som kommer ner under ytan i sitt uppdrag. Då kan vi möta elevernas behov och därigenom skapa nyfikenhet.
LikeLike