Jag är hjälplöst förtjust i den danska teveserien Borgen. Veckans avsnitt heter Agurketider och det betyder ungefär “nyhetstorka”. Länk
I skoldebatten blåser det från alla håll och jag försöker hålla mig avvaktande när de fackliga isvindarna sveper ner över landet. Jan Lenander beskriver motsättningarna med mycket drastiskt bildpråk:
20 år av knivhugg i ryggen på lärare med långa utbildningar och förtal av deras kompetens och det finns förstås ganska många LR medlemmar som manar till strid.
Det är oklart vem det är som delade ut alla dessa knivhugg, men jag inser nu att det finns en uppdämd bitterhet inom LR som jag inte kände till den fulla omfattningen av.
Tysta tankar 
Mats, inte så underligt för det var ju där statskramarna fanns i protesten mot Perssons degradering av dem. Eller om jag ska vara mer exakt, deras lönetariffer som bestämdes av staten försvann fast de var anställda av kommunen.
LikeLike
Vad roligt att bli degraderad från respekterad till syndabock och lågstatusyrke. Tycker du vi ska vara tacksamma för detta?
LikeLike
Det fanns en och annan “statskramare” utanför LR också. Många av dem valde att lämna sitt fack som de upplevde hade svikit dem.
@plura, något i ditt tonläge får ofta mig att reagera negativt på det du skriver, vet inte om det ligger hos mig eller hos dig. Kanske båda… Här läser jag in att du menar att gymnasielärarnas tarifflöner var oskäliga och att den katastrofala löneutveckling denna grupp haft efter kommunaliseringen snarare varit vad de förtjänat. Hoppas att jag misstolkar dig…
LikeLike
Där misstolkar du nog mig. Syfte med kommunaliseringen, om jag tolkat Perssons rätt, var att han tyckte följande och jag citerar direkt ur boken “Min väg, mina val” sidan 54 i pocket upplagan.
“Den så kallade kommunaliseringen som Anitra och jag genomförde innebar egentilgen inget annat än att kommunerna fick ta över hela arbetgivaransvaret för samtliga lärare som tjänstgjorde i kommunens skolor.
Lärarna var redan kommunalt anställda. Men det var staten som reglerade lärarnas löner och anställningsvillkor, vilket i praktiken innebar att lärarna hade två arbetsgivare.
Min uppfattning var, och är fortfarande, att med ett sådant kluvet personalansvar riskerar man att båda organisationerna hamnar i passivitet. Jag tyckte också at det var orimligt att centralt reglera varje lön och anställningsvillkor för en lärakår som bestod av 200 000 personer.
Det måste finnas utrymme för individuella bedömningar, menade jag. Lokala avvikelser och anpassningar måste tillåtas. Den centrala statliga regleringen av lärarnas löner tillhörde en svunne tid.”
LikeLike
Tack, jag blev lite orolig där.
@mats: Tyvärr ledde ju kommunaliseringen till att lärares löner ställdes mot övriga kommunala grupper och trots att förskollärare inte alls är överlönade på något sätt så har deras löneutveckling efter kommunaliseringen med mer än råge överträffat gymnasielärarnas. Arbetsgivarna har, med LFs goda minne, lagt grund för en motsättning mellan lärargrupper genom att systematiskt arbeta för att uppvärdera den ena ocj nervärdera den andra. Det är i retoriken alltid mest synd om förskollärarna eftersom de tjänar minst. Att deras köpkraft stärkts medan gymnasielärarnas sänkts “sticker i ryggen” trots att de flesta nog skulle vilja kunna unna dem en juste lön.
LikeLike
Det går att beskriva lönepolitik som ett nollsummespel. Om någon grupp ska stiga måste en annan sjunka. Nu riktas ilskan inte mot arbetsgivaren utan mot förskollärarna OCH förskolepedagogiken. Jag har svårt att se hur LR ska kunna vinna röster genom katederutspel. Det känns bara nostalgiskt och lite sorgligt.
jag säger som Max Entin:
”Men ärligt talat, hur tänkte hon? Till och med skolministern förstod ju att vi inte talade om möbeln.”
LikeLike
Jag skulle nog vilja påstå att ilskan ute bland lärarna mest riktas mot arbetstgivarna och inte alls mot förskollärarna. Och att inbilla sig att Metta menar att den här diskussionen handlar om en möbel är ju snarast fjantigt, sen var Max teckning kul i alla fall.
Utspelet om kateder riktar sig som jag ser det främst emot dem, framför allt inom SKL men också vissa skolforskare, som aktivt arbetat mot begreppet undervisning. När jag läste Björklunds artikel upplevde jag också att den i stor utsträckning riktade sig mot dem som gör besparingar genom att sätta den undervisningslösa skolan i system, till exempel vissa friskolekoncerner.
Jag upplever att ni (vi?) tillsammans lyckats röra samman Zorans privata åsikter om förskolan med LRs officella åsikter om vikten av undervisning och på något sätt ställa det emot varandra. Klart olyckligt tycker jag – men kanske lätt hänt i bloggkommentarer där det ena följer på det andra och rullar på okontrollerat.
LikeLike
Jag brukar tänka att polarisering är min metod, men när det gäller Zoran har jag mött min överman. Kanske han blev lite för ivrig och gick en bit utanför rollen?
Annars känns det väldigt omodernt att försöka skilja mellan privatjag och yrkesjag på nätet i dessa tider när barnskötare med fel mössa på facebook blir avskedade. Twitter är liksom inte ett privat forum och de raljanta utfallen riskerar att hoppa upp och bita avsändaren i näsan.
Jag har inte sett några medlemsreaktioner på utspelen om att barnskötarna ska sköta verksamheten på dagis? Hur reagerar alla som utbildats efter -92 på utspelen om “riktiga lågstadielärare”?
Var ska jag leta efter röster som ger mig hopp om förbundet?
LikeLike
Ärligt talat så tror jag inte att så många LR-medlemmar orkar hänga med i vad Zoran gör som privatperson på Twitter. Däremot vet jag många 1-7-lärare, och tidigarelärare, som är frustrerade över att de tvingats låtsas vara “lågstadielärare” och därför välkomnar den nya utbildningen så att lärare framöver ska slippa allt detta kvackande.
LikeLike
Ja LF passade ju på att kritisera våra undervisningsformer och ifrågasätta vikten av vår ämneskompetens. Sen hävdas det att vi inte ska ha något vi och dom tänkande mellan förbunden. Så gulligt, slå ner någon rejält och sen sträcka fram näven är nästan lite kränkande.
LikeLike
Jag är undrande inför bilden av det homogena lärarkollektivet “våra undervisningsformer” och “vår ämneskompetens”.
Den här oförsonliga revanschismen påminner i någon mån om dolkstötslegenden i mellankrigstidens Tyskland.
LikeLike
Det behövs inte homogena undervisningsformer för att angripa och jag tror att du inser att kritiken från LF har varit stark just mot den undervisning som det finns mycket av i högre årskurser.
Parallellen med Tyskland är stark när det gäller att vi är stora förlorare. Analysen är svårare men nog är det förståeligt om man tillmäter LFs effektiva lobbande en stor betydelse.
LikeLike
Jag är ofta på skolbesök och ser väldigt varierad och spännande undervisning just i de högre årskurserna. Katedertraditionen tycks mig mer stabil på lågstadiet. Så jag förstår inte bilden av ett förbund (LF) som angriper ett annat för deras sätt att undervisa.
Är vi lärarutbildare en del av det här spelet?
Jag är rädd att ni har fel strategi.
Ingen jag känner har någon gång argumenterat mot ämneskunskapernas betydelse – det är en demonisering av ett motstånd som inte finns.
Vi kanske inte ska gräva ner oss i parallellerna med Tyskland men är ni säkra på att ni har rätt ledare och propagandaminister?
LikeLike
Jag inspireras av din blogg men tycker att du märkbart ofta villl tona ner betydelsen av ämneskunskaper och förordar mer av handledarskap och mindre ledarskap. Jag är inte säker på att du bedömer debattfokist hos LF speciellt väl.
Jag håller med om variationsrika lektioner i de högre årskurserna men vi får ändå uppleva en ström av föreläsningar om coaching och konstiga experiment med hur vi ska undervisa.
LikeLike
Kanske är jag misstänksam mot ämneskunskaper i dess betoning av avgränsning mot andra skolämnen. Själv är jag obotlig generalist och det kanske beror på min bakgrund och att jag har haft förmånen att kunna röra mig ganska frittmellan olika fält. Från naturvetenskapligt gymnasium, till litteraturvetenskap, förskollärarutbildning, musik, film, IKT… nej jag tycker verkligen inte om att bli etiketterad!
Men jag tror aldrig jag har spelat ut kunskap mot ledarskap. Då hade jag nog inte kunnat jobba på en lärarutbildning som bygger på tanken att de här storheterna är oupplösligt förenade.
Jag jobbade med en kurs i entreprenörskap i höstas. Det var ett äventyr att få lärare att samarbeta över stadie- och ämnesgränser, men i den världen är det nog en förutsättning för framgång. (ingen modenyck)
LikeLike
Det dök också upp en intressant diskussion kring avgränsade ämneskunskaper kontra mer generellt kunnande. Den här diskussionen har haft en hel del kopplingar till lärarspecialisering kontra generalistlärare och utformning en av lärarutbildningen. Det finns en viktig parallell med skillnaden mellan LR som är ett specialistförbund och LF som är ett förbund som försöker täcka in alla grupper i skolan.
Ur ett elevperspektiv kan det förstås finnas olika behov av lärares kompetens och en elev har behov av progression upp till en betydande förståelse medan någon annan mer behöver en generalist som kan hitta de exempel och utgångspunkter som är mest rätt för den eleven. Lärares utbildning är lång men kraven på att den ska innehålla mer är omfattande.
Ämnesintegrering är viktigt och kommer bli allt vanligare men det kräver inte lägre specialistkompetens. Är man två lärare med en dubbelt så stor grupp så kommer var och en att få dubbelt så mycket utmaningar av sin specialistkompetens för eleverna har rätt att möta ny kunskap.
Som matematiklärare häpnar jag över vilka grunda matematikkunskaper en del av de som undervisar i detta ämne har och kunskaperna om fysik hos de som undervisar om det på högstadiet kan få mig att må fysiskt illa. En del abstrakta kunskaper kring algebra och talteori har tillämpning på matematikdidaktik i ettan. Det känns inte som att det finns några genvägar till kunskap och ska det nödvändiga djupet nås så bör specialisering hos lärarna vara nödvändig.
Det är väldigt inspirerande med entreprenörskap, nya lärformer och gränsöverskridande men pendeln har verkligen slagit över så att allt för många lärare saknar rimligt djup i sina kunskaper. Ytligt trams och jargong istället för kunskap breder ut sig och elever ska hela tiden hitta genvägar och tricks istället för ta sig över trösklar. Dessutom kan den riktigt kunniga läraren som brinner för sitt ämne åstadkomma underverk medan den som bara kan ytan lurar eleverna. Även ett avgränsat specialistområde ger mängder av möjligheter till lektionsvariation och mötena med eleverna blir mycket genuinare.
Det är dags att uppvärdera specialistkompetensen och satsa på Att lärare prioriterar olika är det som ger skolan kraft
LikeLike
Lärarutbildningsreformen 2001 var ett försök att lyfta ämneskunskaperna och specialiseringen även för de yngre åldrarna. Det var ett aktivt steg bort från klasslärartanken och byggde på arbetslagstanken.
Nu återskapas generalisten (Chronschougeriet) för de yngre och VFU:n krymps från 25 till 20 veckor samtidigt som LR jublar över reformen. Jag får inte ihop det.
De inkompetenta lärare Jan beskriver är naturligtvis oroande. Vilka kurser har de gått? Jag blir nyfiken på kursplaner och examinationsformer. Bolognaprocessens syfte är att vi ska kunna gå tillbaka i procesen och se var det brast!
Man kan beskriva det som en pendel – för mig finns det ingen motsättning mellan ämnesdjup och bredd.
LikeLike
Observera att vi har en skola där rektor i stort sett aldrig följer upp det viktigaste uppdraget och oftast inte har förmåga att sätta sig in i undervisningens inriktning i flera av ämnena. De kan exempelvis för lite matematik för att förstås vad som händer på lektionerna i matematik. Ska en sådan rektor detaljstyra uppdragens utforming och pussla ihop kompetenser som ser ut på oräkneliga sätt. Har kollegorna i ett arbetslag kompetensen att förstå varandras uppdrag. Är det ens i närheten av realistiskt att mindre än 10 års studier skulle ge tillräcklig insikt i alla ämnen som omfattas av ett arbetslag?
Det oerhört flexibla arbetslaget som inte har en grundläggande uppdelning av ansvarsområden är verkligen en omöjlig utopi.
LikeLike
En specialisering måste ha ett mål och då kan denna gott vara breda ämneskunskaper riktade mot vissa åldrar. Valfriheten som skulle finnas ledde till att det var ytterst svårt att veta vad den examinerade läraren hade för kunskaper.
Citatet “för mig finns det ingen motsättning mellan ämnesdjup och bredd” gör mig djupt förskräckt, Mats! Du inser väl att det finns en stor tidsmässig och resursmässig konflikt mellan att lära sig läsinlärningdidaktik och avancerad fysik. Våra individuella förutsättningar kan dessutom vara så olika att det ena området kan vara utanför mångas potentiella förmåga.
LikeLike
Det finns en uppenbar risk att jag som obotlig generalist sjunger för min sjuka mor. Experter behövs. Djup är bra. Inom akademin odlar vi tanken på att den som disputerat har förädlat sitt vetenskapliga tänkande och då hör till en utvald krets. Efter specialiseringen och disputationen återföds den före detta doktoranden som generalist och är då enligt högskolelagen “vetenskapligt kompetent”.
Det kan fungera.
LikeLike
Det låter som en spännande tankegång som kan fungera men jag känner en oro för någon typ av hybris förknippat med detta. Avgränsning är oerhört viktigt för vetenskapliga arbeten och jag oroar mig över att forskningen skulle kunna få en kvacksalveriprägel.
LikeLike
jag tycker det är ett evigt kvackande om “kvackandet” i läraryrket. Uttrycket används slarvigt och jag önskar mig att vi skärper distinktionen mellan formell behörighet och reel kompetens.
Begreppet “kvackande” används för båda problemen och jag tror att det görs av retoriska skäl.
Frågan om avgränsning är viktig – ingen vill läsa en avhandling med allmänna tankar om något som redan är beforskat!
LikeLike
Jag tror att jag kommer att kvacka allt ljudligare i detta ämne Forskning till gagn för skolan och Blossing som stövlar om kring i organisationsteorin och med myndig stämma avslöjar att hans kunskaper inom detta område ligger på samma nivå som mina elevers.
De som är obehöriga i något NO-ämne på högstadiet är en annan hjärtefråga för mig. Jag märker hur de kan ställa till det för oss som behöver elever med lite grundkunskaper och inte allt för mycket tokigheter i sin syn på naturen runt om oss.
LikeLike
Pingback: Ledarskap för bra kompetens | Jan Lenander – Lärare är bra att ha, blogg