Ge mig hopp Joanna

Jag törstar efter goda nyheter inom området jämställdhet. När vi diskuterar rekrytering av män till läraryrket slutar ofta samtalen i en uppgiven suck om samhällets strukturer. Ingenting kommer att förändras förrän männen börjar ta ut sina föräldradagar och vara delaktiga i barnens tidiga uppväxt. Den politiska vägen verkar svårframkomlig och obehaglig i sitt förmynderi.

Därför klamrar jag mig fast vid de positiva strimmor som finns i DN:s redovisning över föräldraledighetsstatistik
Länk

– Männens uttag har framför allt ökat när det gäller de yngre barnen, de som inte fyllt två år, säger Niklas Löfgren, försäkringsutvecklare på Försäkringskassans huvudkontor.

År 2000 tog papporna i genomsnitt ut 24 dagar med föräldrapenning. Sedan har det ökat sakta och stadigt och slutade förra året på 34 dagar, enligt Försäkringskassans nya statistik.

Om apartheid kunde förändras borde det även vara möjligt att rasera den könsuppdelade synen på vem som tar hand om barnen.

  • ”Vem vill inte vara med sina barn?”
  • Lycka är att hitta en gunga
  • About Editor

    http://tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Webmaster http://etenjournal.com Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
    This entry was posted in Genus, jämställdhet, Uncategorized, Utbildning, Värdegrund and tagged , . Bookmark the permalink.

    7 Responses to Ge mig hopp Joanna

    1. Pingback: Pappor ökar uttaget av föräldradagar, eller? - ZoulMedia

    2. Anonymous says:

      Såg att du citerats i Lärarnas tidning. Kul!

      Like

      • Mats says:

        Ojdå – den kommer nog i morgon. Jag hoppas att det inte är från Sydsvenskan där i nätversionen var möjligt att tolka studentens uttalande: “Jag är trött på genus” som om det var jag.

        Förvånade kolleger påpekar att det är en ganska udda inställning om man samtidigt är med i högskolans enda nätverks som grundar sig på kön.

        Like

    3. Anonymous says:

      Det står på sidan 8 under rubriken Citatet.

      “Någonstans går en diskriminerad kvinna som jag i värsta fall har stängt ute från förskolläraryrket. Denna skuld måste jag lära mig leva med.”

      Mats Olsson, lärarutbildare, på sin blogg efter att regeringen meddelat sin avsikt att ta bort könskvotering till högskolan.

      Like

      • Mats says:

        Det finns personer som tror att jag menar allvar.

        Jag tänker att det tagits in en hel del förskollärare sedan 1975 och att det är dags att gå vidare – men vi är inte vana att diskutera i termer av skuld.

        Min poäng var att Högskoleministerna patetiska utbrott “att beröva människor av kött och blod deras drömmar” var ett retoriskt lågvattenmärke som banaliserar frågan om könsbalans.

        Like

    4. Killfröken says:

      Det är klart att det känns olustigt för de som på grund av kvotering får avstå en utbildningsplats. (Även om det mest troliga är att de kommer in på utbildningen – fast någon annanstans och/eller någon termin senare.)

      Samtidigt är det ett väl etablerat faktum att det enda sättet att förändra sammansättningen i en yrkesgrupp är att förändra utbildningen som berättigar till “medlemskap”. Om vi menar allvar med att lärarkåren ska spegla samhällets mångfald (för att erbjuda en rättvisare utbildning) behöver vi med “våld” ordna så att lärarutbildningen antar en mångfald av studenter.

      Jag är inte säker men det känns som att det borde gälla oavsett utbildning.

      //Killfröken

      (Med det perspektivet har Högskoleministern just fastslagit att en förskola med enbart kvinnliga förskollärare inte är ett problem. Därmed är Högskoleministern ett problem.)

      Like

    Leave a comment