En promenad i Malmö ger utrymme för spridda tankar. Alla bilder går att förstora.
Malmös mest fotograferade konstverk är Optimistorkestern på Södergatan från 1985. När det presenterades för allmänheten hotade lokala konstnärer att vandalisera verket – jag minns inte varför. Bilden är smygtagen bakom några japanska turister.
En annan höjdpunkt i Malmös konsthistoria var när en svensexa lyckades lura Kvällsposten att den berömde konstnären Christo skulle packa in skulpturen. Brudgummen som fick uppdraget att linda in figurerna med toapapper hette inte Christo – hans namn var Christer.
Baltzargatan är Malmös gamla mediecentrum. SR ligger här och UR:s skylt pryder väggen trots att verksamheten är svajig. Mediepedagogen Lars Fernebring sägs upp och jag kommer att sakna honom.
På Kockumsområdet skapas den nya mediemetropolen. Här håller SVT på att flytta in i den gamla ubåtshallen. Utanför ligger torn till vindkraftverk. Malmö vill gärna förena gammalt och nytt, men industriell produktion ingår inte i stadsplanen.
Inte så vitt men kallt verkar det som. Den där orkestern har jag sett tidigare och jag älskar den. namnet också förresten 😉
LikeLike
Industrialismen är såååååååååååååååå förra årtusendet! Nu går vi in i nästa tidevarv, låt oss hoppas att utbildning har stor plats där, och att Malmö och Lund med alla sina skolor är förelöpare.
LikeLike
Läs mer här:
http://sydsvenskan.se/malmo/article617897/Kvarnen-inte-onskvard-.html
Min kärlek till dessa byggnader är nog till lika delar estetisk och nostalgisk. Men det är svårt att tänka sig en stad helt utan produktion – det lär finnas mer industri i LUND!
LikeLike
Det är alltid svårt att tänka sig en värld som ser annorlunda ut än den man är van vid, det är svårt att veta vad man måste tänka bort och vad som skulle komma istället. Om ens något.
LikeLike
Jo – för mig är Malms identitet kopplat till i-n-d-u-s-t-r-i och jag har starka bilder av kockumsjobbarna som cyklade längs Engelbrektsgatan på morgonen.
Misturen hördes in till stan… äsch – starta mig inte!
LikeLike
Nostalgi – ajdå, det är en av mina sämsta grenar. För mig är det förflutna något att lära sig av men inget man på död och pina måste bevara bara för att. Vi ser nog väldigt olika på detta.
LikeLike
I plead guilty – your honour!
Utan rötter är jag förlorad.
LikeLike
Jag är mer som en sån där buske som rullar omkring i Westernfilmer, tumbleweed som de kallas, som rullar omkring och skickar ner rötter varhelst de befinner sig när det börjar regna, raskt grönskar och blommar och går i frukt och sen rullar vidare när nästa torrperiod kommer.
LikeLike
Jag har starka minnen från de där buskarna i bröderna cartwrightfilmerna. det var väldigt enkla studioproduktioner och det såg lite underligt ut när de skulle blåsa fram (ibland tror jag att de drogs över studiogolvet)
Som du vet är jag en obotlig romantiker och i malmö så knyts de här trådarna samman till ett okritiskt hyllande av industrialismens livgivande kraft.
LikeLike
Vi ser industrialismen ur väldigt olika synvinklar
LikeLike
Kul att se gamla kända Malmövyer.
Ja, det är alltid gemytligt att komma på besök till den gamla arbetarstaden med traditioner som Mäster Palm, Kockum, Skånska Cementgjuteriet, Cementa, Gyproc m fl.
Och inget av det finns kvar i sinnevärlden, bara skalet i form av byggnader och minnen.
LikeLike
roligt att få se dessa bilder och en annorlunda tolkning av temat 🙂 jätte bra bilder
LikeLike
Gillar din tolkning, nästan helt snöbefriad. Intrycken är många i en större stad. Orkestern minns jag från egna besök i stan… hade ingen aning om att det var bråk kring konstverket. Gillar nog vindkraftsrören mest, med gamla ubåtshallen bakom. Skön lite ruffig miljö, de försvinner lite överallt. Bra att de inte river kåken. Noterar mycket is i hamnen. Är det så kallt att man kan gå över till Danmark? Fast all båttrafik genom sundet omöjliggör väl promenaden..?
LikeLike
Någon Sundspromenad har inte varit möjligt sen andra världskriget – men jag skulle kanske kunna spatsera över inre hamnen.
LikeLike
Härlig skulptur och svårt att förstå att det bråkas kring denna men så tror jag det är inom kulturlivet….(lite syniskt sagt)men här uppe i umeå som nu ska bli kulturhuvudstad har det blåst kring två rosor som en motossågsfantast skapat. Jättevackra rosor huggna ur två stammar från träd som sorgligt nog måste kapas men stammarna räddades och nu står två resliga rosor till mångas lycka och andras förtret.Frågan som ställs är om det är konst att kunna hantera en motorsåg…….:)
I Malmö har jag aldrig varit men det verkar finnas fina byggnader att titta på.
LikeLike
Jo det var konstnärernas organisation som protesterade – aldrig har klyftan till den folkliga smaken varit mer påtaglig!
LikeLike
Optimistorkestern är nog en av världens mest fotade orkestrar, populärare än U2.
http://jahhollis.blogspot.com/2009/02/fototriss-sa-har-ser-det-ut-dar-jag-ar.html
Fernebring, är det gamle Ferne från Risken finns det?
Industrier kommer vi aldrig att klara oss utan, hur 1900 de än är.
Tänk bara på all mat som produceras i industriell skala nu.
Och så mycket annat som industrin ger oss.
Det är väl bara att vi inte ser den på samma påtagliga vis nu.
LikeLike
Oj – vi tycks ha tagit en parallell runda. Visst är det Ferne – the one and only!
LikeLike
Där ser man.
Honom, Ferne, har jag träffat några gånger i livet, dock för mycket länge sedan.
Visst är väl Ystad en krämarstad (men precis som i lärdomsstaden Lund döljer sig en och annan industri där).
Men det handlar för min del kanske inte så mycket om ett bra jobb som att det är ett jobb det råder viss brist på i Malmö just nu. Jag har tidigare jobbat många år här hemma i Malmö.
LikeLike
Även krämarstäder kan ha en viss charm.
Jobb är ett väldigt bra argument!
Ferne håller på att spela in en ny skiva – håll utkik!
LikeLike