Ibland är jag avundsjuk på journalister. De gör några intervjuer och summerar några rapporter och – vips har deras budskap nått ut till 200.000 läsare! För många forskare som ägnar fem år att bevisa en avgränsad aspekt av skolan framstår det antagligen som lättsinnigt – men det här om läxor är viktiga saker och inte tillräckligt spridd kunskap!
Artikeln (länk) om läxornas roll som förstärkare av klassamhället lyfter fram åtta faktorer som förstärker effekten av undervisningen:
1. Dina föräldrarnas utbildning. Ju längre utbildning de har, desto bättre resultat får du.
2. Din härkomst. Om du är född i Sverige har du enligt statistiken bättre betyg än om du har flyttat hit under din livstid.
3. Ditt kön. Tjejer får bättre betyg än killar.
4. Din klass. Ju mindre grupp eller klass du går i, desto bättre blir resultatet.
5. Dina föräldrars situation. Om dina föräldrar har fast jobb och hög lön är dina chanser bättre att få bra betyg.
6. Din tid med lärare. Hur mycket tid du får tillsammans med din lärare har betydelse. Ju mer tid, desto bättre resultat.
7. Dina kompisar. Ju bättre dina kompisar lyckas i skolan, desto bättre går det för dig.
8. Dina lärare. Hur kompetenta lärare du har påverkar ditt betyg.
Vi kan också välja att fortsätta diskussionen om ett förstatligande av skolan. Min tes är att en sådan åtgärd inte skulle rubba kraften i de nämnda faktorerna.
Tysta tankar 
Mats, jag förstår inte hur förstatligande kommer in i sammanhanget?
LikeLike
Inte jag heller – läxor har väl inget att göra med vem som ansvar för skolan i konungariket.
Sedan betvivlar jag starkt mot några av markörerna, speciellt ettan. Hur f-n skulle vi arbetargrabbar på femtiotalet lyckats nå akademisk nivå den d-j påståendet.
Ursäkta, men analysen är korkad och bygger på värderingar och inte klinisk analys. Rebellen i mig gör mig för-b!!!!!
LikeLike
Ursäkta mig, Plura, även om det tycks vara känslor som ligger bakom ditt nostalgiska orerande kring hur du minns att det var för mer än ett halvt sekel sedan tror jag Skolverket använt sig av andra kriterier: http://www.skolverket.se/sb/d/2573/a/18069
LikeLike
Visst är det känslor som ligger bakom.
Den kliniska analys av Skolverkets resultat skulle vara att den arbetande klassens ungar har “dummare” föräldrar än vi som växte upp i rekord generationen hade.
Om det är sant är det inte undra på att klyftan växer.
Men ponera att den socioekonomiska analysen haltar, hur förklars då att invandrarungar i Malmö med omnejd lyckas läsa vidare. Och hur förklaras att Stavros Locas elever i Rinkeby bli framstående doktorer i biotech med sin sociala bakgrund.
Någonstans haltar analysen.
För många av oss som befinns i medelklassen av idag, som gjort klassresan, inte helt utan smärta, är debatten något förvirrande. Men det är möjligt, att min rebelliska syn på kvasivetenskapliga slutsatser om social bakgrund är en hemsko.
LikeLike
Plura, värderingsord som ‘dummare’ har inte mycket med kliniskt analyserande att göra. Det är stor skillnad på om du med detta ord menar ‘obildad’, ‘lågutbildad’, ‘ointelligent’ eller något annat. Diskussionen skulle vinna på att vi strävar efter att använda så adekvata och precisa uttryck som möjligt.
Jag märker att du finner diskussionen förvirrande, kanske har du rätt att din kvasirebelliska vinkling på det hela ställer till det för dig, kanske beror det på något annat, det vet jag inte men om vi för ett ögonblick lämnar dina personliga förhållanden åt sidan och tittar närmare på http://www.skolverket.se/sb/d/2573/a/18069 kan vi konstatera att det talas om föräldrars utbildningsbakgrund. Det talas också om genomsnittliga betygsvärden. Det innebär att man inte specifikt tittat på vissa områden i det här fallet, utan på ett riksgenomsnitt.
LikeLike
Om vi lämnar värderingsordet och håller oss till Skolverkets analys. Risken med att förlita sig på statistik och genomsnittliga värden och riksgenomsnitt gör att hamnar man fel. Och Skolverket har haft fel i sina analyser förr.
Med statistik kan man bevisa vad man vill för att få fram sin egna sanning.
Men låt gå, betyg bygger på en summativ bedömning och har lite med att gör hur elever faktiskt kan prestera. Kanske det var lättare på min tid att manipulera betygssystemet på plugghästarnas bekostnad än idag.
Men hur jag än ser det, motbevisar klass 9A och för allan del Rinkebyskolan den förhärskande synen om föräldrarnas påverkan på barnens möjligheter att nå akademiska höjder. Det är väl inte föräldrarna som “transporterar in” kunskaper i barnen. Det måste väl var barnet i sig som tar till sig kunskapen. Har själv sätt barn från sk studiemotiverade hem som inte lyckats i förutsatserna att nå en akademisk höjd i sin kunskap.
Frågan blir vad är hönan och ägget?
LikeLike
Jo, på veckotidningsanalytisk nivå tycks det ju klass 9A en framgångssaga helt i stil med Susan Boyle, även om förkunskaperna visade sig ligga på en annan nivå än betygen tycktes utvisa när eleverna gick vidare till nästa utbildningsnivå. Vilket i sig är lite tråkigt, framförallt för eleverna. Men inte heller särskilt relevant, annat än som exempel på hur lätt det är att ‘visa’ en sak med sensationsexempel medan helhetens situation är en annan.
Det är tråkigt att du har svårt att ta in ett helhetsperspektiv, Plura, det försvårar diskussionen, men det är inte ditt fel. Vi gör ett försök till:
Skolverkets analys talar för att elever vars föräldrar tillhör kategorin högutbildade i högre grad erhåller höga betyg. Inga antaganden om varför, inga hur eller var. Bara att så är fallet. Samtidigt visar analysen att det är ovanligare att elever vars föräldrar tillhör kategorin lågutbildade erhåller höga betyg. Fortfarande inget om varför eller några teorier eller slutsatser.
Och det är ju faktiskt vad som står i Mats inlägg också, inte sant? “1. Dina föräldrarnas utbildning. Ju längre utbildning de har, desto bättre resultat får du.” Det står inget om intelligens, förmåga eller kapacitet hos elever, utan bara rätt upp och ner att det är vanligare att elever med högutbildade föräldrar får höga betyg.
Enstaka exempel som du säger dig sett med egna ögon eller sett på tv påverkar inte den trenden, och din och andras vägran att låtsas om att verkligheten ser ut som den gör gör inte saken bättre för de elever som inte får strålkastarna på sig.
Faktum är att elever med studieovana föräldrar har det kämpigare i skolan. Det behöver lärarna veta om, och hantera, för att eleverna inte ska hamna på efterkälken. Detta vet t ex Stavros Louca om, och hanterar, men han är inte normen utan en enda lärare, en enda individ.
Att hela lärarkåren behöver veta om detta, och hantera det, är, såvitt jag förstår, en av poängerna med Mats inlägg.
Men jag förstår ändå inte på vad sätt huvudmannaskapet kommer in i resonemanget?
LikeLike
Morrica säger det mycket bra (nyckelordet här är väl genomsnitt – inte absoluta sanningar i varje enskilt fall), så jag ville bara skjuta in på ett påstående, nämligen att påståendet om föräldrarnas utbildningsnivås betydelse för barnens betyg skulle vederläggas av utvecklingen för de som var unga på 50-talet.
Förutom att det, återigen då, är en fråga om genomsnitt så finns det tre saker jag tror du kanske inte tar i beaktande, nämligen:
1. Även om många “arbetargrabbar” (och -tjejer) tog akademisk examen gjorde de flesta arbetarbarnen inte det. Samtidigt är det rimligt att anta att flertalet akademikerbarn tog akademisk examen under samma period. Förhållandet – högutbildade föräldrar, större möjligheter till bra betyg och högre utbildning – lär alltså hållt även då.
2. Andelen akademiker var mycket lägre förr, vilket gjorde att akademikerbarnen också var få till antalet (så är det ju inte längre på samma sätt). Därigenom uppstår en illusion av att den sociala snedrekryteringen inte är lika omfattande.
3. Inkomstklyftorna och segregationen i samhället har ökat kontinuerligt de senaste 15 åren (kanske längre än så). Samtidigt har idealet om det klasslösa samhället hamnat i skymundan och de proggressiva inslagen i politiken minskat (istället handlar det mer om att förvalta och försöka slå vakt om det som redan uppnåtts snarare än att fortsätta frammåt mot ökad jämlikhet). Det vore väl snarare konstigt om detta inte fick genomslag i bemärkelsen av ökad social snedrekrytering på högskolorna (vilket till viss del kan faciliteras av skillnader i betyg) och minskad social mobilitet. Det har slagits fast om och om igen att de samhällen som har störst ekonomisk jämlikhet också har störst social mobilitet (normalt sett de nordiska länderna), medan länder med låg ekonomisk jämlikhet har lägst social mobilitet (i västvärlden de anglosaxiska länderna, t.ex. USA, och sydeuropa). När nu den ekonomiska jämlikheten minskar i Norden (och särskilt Sverige) så lär den sociala mobiliteten följa efter. Dessvärre lär effekten släpa efter, eftersom de som befinner sig mitt i yrkeslivet idag växte upp igår, när samhället var jämlikare. Konsekvensen av att vi raserar den ekonomiska jämlikheten idag kommer vi att se först imorgon.
LikeLike
Hej Fredriktomte!
Kul att du hittat hit. Det har rasslat till så många skoldebatter och trådar att jag har svårt att skaka liv i argumenten.
Jag tänker att vi som jobbar i skolan är satta att administrera det som du kallar “att rasera den ekonomiska jämlikheten” och dessutom göra det på ett så snyggt sätt att det ser ut som om misslyckandena är individuella.
Min gissning är att nyckelordet för 2010 blir “klass” och att fokus i debatten kommer att handla om föräldrars utbildningsbakgrund.
LikeLike
Tack för välkomnandet, och jag ber om ursäkt för ett mycket sent svar.
Jag hoppas att du har rätt om vad som blir nyckelordet i år (och då förhoppningsvis valrörelsen). Dessvärre är jag inte lika övertygad. Jag tror problemet dels är att högern har lyckats förskansa sig problemformuleringsföreträde i många frågor (tack vare ett konsekvent satsande på opionsbildning i form av tankesmedjor, nyhetsmedier, osv) och dels att socialdemokratin är trött och visionslös. Man har stelnat till i sin medelklass-/välbeställd arbetarklasstillvaro.
Tyvärr är nog utvecklingen i viss mån en svårfrånkomlig konsekvens av att orättvisorna och de sociala hindren minskats kraftigt. Orättvisorna är inte lika skriande uppenbara längre och många av de mer ambitiösa och drivna personerna som stammar ur arbetarklassen gör klassresa och tappar därmed sitt egenintresse av samhällelig förändring.
Inte blir det bättre av att högern fortfarande sitter på kapitalet och inte heller räds att nyttja detta för att sprida sitt budskap.
Men som sagt. Jag hoppas. Man måste ju kunna tro på att människan är förmögen att skapa någonting *bättre* än det samhälle vi har idag.
LikeLike
Min optimism är nyckfull och fläckvis. Just nu lider många av oss lärarutbildare av kollegans liknelse av studenter som “rutten frukt”. Utifrån ett sådant synsätt är det naturligtvis mycket enklare att gå in i sorteringsuppdraget med någon form av renhållningsiver.
De som har gett sig in i den här världen får leken tåla – och misslyckandet blir individuellt. Samtidigt är det en del av oss som inte är beredda attt skiljas från tanken på skolan som en möjligheternas plats – för såväl individuella som kollektiva klassresor.
https://lumaol.wordpress.com/2010/03/03/plumpt-och-dumt/
LikeLike
Ja, en minst sagt onödig formulering. Att lärarstudenter kommer från studieovana hem känns inte som rimligt att vända sig emot. Om vi vill att barnen i studieovana hem ska kunna studera vidare i samma utsträckning som de från studievana hem måste de ju studera någonting. Problemet är väl då snarare skolan/högskolans oförmåga att kompensera de “studieovana” för den fördel de “studievana” har hemifrån.
Dubbelt synd eftersom det jag sett Pålsson Syll uttala tidigare har varit vettigt.
LikeLike
Vi har nog att göra med en kulturkrock. Jag kommer från förskolans “alla-ska-med-kultur”. LPS vakar över andra värden. Men jag håller med – grundtanken i hans text är rätt. Problemet är tanken på att ökad sortering och hårdare krav skulle ge högre status. Läraryrkets utmaningar är av ett annat slag.
LikeLike
Det där med huvudmannaskapet var vär ett litet hugskott. Jag tyckte det var skönt att slippa den vinkeln en gång.
I dagens uppföljning kommer kommunaliseringen tillbaka som syndabock och ordningen är återställd.
För övrigt håller jag med Morrica. 9a och Rinkeby är hoppfull anekdoter. Statistik har en viss tyngd.
LikeLike
Punkt 3 och 8 påverkas av huvudmannen eftersom huvudmannen påverkar yrkets långsiktiga status.
Efter ett antal år så påverkas även faktor 5. Vi får ett bättre samhälle med fler föräldrar i arbete.
Men visst relativa skillnader kommer alltid att bestå. Men syftet med skolan är ju att ge alla en förstärkt möjlighet. Sorteringsmekanismerna är ju ännu starkare om vi inte har en skola.
LikeLike
En näringsrik blandning av synpunkter på det här med skolan och klassamhället.
Inte för att jag normalt sympatiserar med de på vänsterkanten måste jag säga att Anders Skans (V) inlägg – “Ska skolan inte förstärka klassamhället utan ha en utjämnande funktion krävs att skolan tar sitt ansvar och bedriver undervisningen i skolan. Att skicka hem arbetsuppgifter där ansvaret för att hjälpa eleverna läggs på föräldrarna ökar bara klassillnaderna i samhället. De barn som behöver mest stöd ska få det av professionella lärare.” – har en stark utmaning till hur skolans inre organisation borde förbättras. Hur rektorer borde vara mer tydliga pedagogiska ledare.
Kanske nya skollagen öppnar upp för mer friutrymme för förskolechefer och rektorer att skapa ett pedagogisk arbete för att minska klassklyftan. Det är inte din bakgrund som ska sätta käppar i hjulet för att skaffa dig kunskaper.
LikeLike
Plura, var citerar du ifrån?
LikeLike
Artikeln i Sydsvenskan!
LikeLike
Medges utan tvekan – jag ser illa, jag hittar inte texten du citerar i artikeln.
LikeLike
Ok – jasg hittade den som kommentar till artikeln.
LikeLike
I kommentarsfältet!
Anders är förskollärare och doktorand vid Malmö Högskola.
LikeLike
På så vis. Det är inte så dumt att ange källor för citat, bara sådär som en tanke i största allmänhet inte riktad mot någon speciell
LikeLike
Jag ger inga läxor, och jag har tagit del av er diskussion. A-M
LikeLike