… men har nu fått en ny lokal favorittevekanal.
Inslaget handlar om Barnuppropet och trenden med auktoritär barnuppfostran.
Ni som har ätit och vill behålla maten bör undvika Jan Björklunds kommentarer på samma sida.
Jag tror att uttrycket förstockad just nu har fått en djupare innebörd för mig.
Tysta tankar 
Jag har inte ätit ännu, så jag vågade mig på Björklunds kommentarer. Man undrar ju vad han råkade ut för i skolan…
LikeLike
Jag förstår inte. Jag förstår mig inte på Björklund. Dessutom inser jag att han inte heller förstår sig på mig. A-M
LikeLike
Jag var tvungen att höra, men skulle aldrig ha gjort det.
Vad pratar han om egentligen? Jag ryser och tänker- hur hamnade han där? Vad vill han? Hur mår hans egna barn?
Jag måste skaffa mig en tröja som det står flumpedagog på- Nu pronto
LikeLike
Jag har tänkt och tänkt och tänkt… och funderar och funderar och funderar. Jag kan inte hjälpa men jag måste gå tillbaka i tiden… till Ellen Key… någon måste värna barnet. Eleven! Människan; Jag fattar ingenting. Och jag skräms över hur människor klumpas ihop till flumpedagoger, bråkstakar och de snälla! Jag är arg!
Anne-Marie
LikeLike
Mannen har en förmåga att väcka ilska, inte minst hos mig, men när jag såg det där inlägget tyckte jag faktiskt synd om honom! Jag såg en liten kille fast i “kalsonggreppet” allför ofta framför mig…
LikeLike
Det hedrar dig Christer men – låt inte din medkänsla ta över. Det är maktens arrogans som talar.
LikeLike
Men om inte Christers medkänsla får dominera, riskerar inte han att bli lika arrogant då? Maktens arrogans får mindre inflytande när medkänslans värme sprider sig bland de utsatta.
LikeLike
Björklund kommer ju själv med lösningen på problemet i inlägget – rösta fram en ny regering… Jag tror tyvärr inte att Björklund är påverkbar i den här frågan!
LikeLike
Christermagister, det är klart han är påverkbar! Alla är påverkbara, det tar lite längre tid med somliga bara =) Problemet är att det finns så många som han, så många som i skräck tryckt sig mot väggen i skolan när de grupper av tonårspojkar han ständigt återkommer till mullrat fram, så många som idag känner samma obefogade skräck i magen när de ser stora grupper av ungdomar som gör som ungdomar gör (dvs lever om och tar plats), så många som inte vågat be om hjälp, och som idag inte kan se något annat sätt att hantera skräcken än att skrika på disciplin! Så många som inte kan se, med vuxna ögon, att tonårspojkarna är människor de också. Skräck göder skräck, så är det bara, och när dessa rädda människor går samman blir de en livsfarlig mobb med ett gemensamt mål: att utplåna det eller de som skrämmer.
LikeLike
Pingback: Pampar och disciplin « Asapasas bloggvärld
Pingback: Måndagstips för pedagoger « Christermagister