Jag är nyfortbildad. Malmö högskola har tecknat avtal med ett företag som säljer ett plagiatkontrollverktyg kallat Urkund. Förhoppningen är att det s.k. fusket ska minska eller försvinna. Idag fälls 34 studenter/år av 350.000 i Sverige. Mörkertalet är stort och definitionen av fusk är svävande. I juridiska termer tycks diciplinnämnder söka efter ett uppsåt att aktivt vilseleda examinatorn. Om studenterna då inte är helt medvetna om gränserna mellan citat, referat och egen text – ja då är det svårt att driva ärendena till åtgärd.
Jag vet för jag har varit med – det tar mycket tid och drar ner arbetsglädjen efteråt. I stället för att fokusera på studentens utveckling glider misstänksamheten in och förgiftar handledningen. Vad är det jag läser – vem har skrivit detta?
Kanske är det en god gärning att alla texter som lämnas till examination går vägen genom Urkunds granskning.
Till sist löser inte datorgranskning det avgörande problemet om vad som är självständigt tänkande. Lärarna måste tolka procenttalen och avgöra om referenser och citat är korrekt utförda. Poängen med systemet är att det förväntas fungera avskräckande. Ett stort problem är att vissa kulturer belönar osjälvständigt tänklande medan vi vårdar myten om individens nyskapande kraft och vetenskapens framåtskridande.
I en avlägsen framtid kommer varje tanke vara tänkt och varje mening formulerad. Jag funderar på att köra mina blogginlägg genom en sådan maskin – tänk att bli avslöjad som fuskare inför sig själv!
Tysta tankar 
Svårt – jag blir alltid förtvivlad inombords då jag inte får lita på fullt ut. Det är ovärdigt att utsättas för det här, det är lika ovärdigt att möta arbeten med synsättet att detta är lånade ord och lånad kunskap. Allt gott Mats, allt det bästa till dig, A-M
LikeLike
Visst är det en plåga – och särskilt svårt att hitta tillbaka till en oskuldsfull tillit efter att ha blivit lurad… Ja – jag skriver om undevisning, inte kärlek (även om det ligger nära1)
LikeLike
Använder också Urkund, dock i liten omfattning. Tycker inte att det är så svårt att avgöra om eleven har gjort det själv eller om det kommer någon annanstans ifrån. Min inställning är dock att det inte är jag som förlorar på om eleven fuskar, det är eleven själv som gör det.
LikeLike
Visst är det så – har du någon uppfattning om den där preventiva effekten funkar?
Jag är lite orolig för att en hel del av de fuskärenden som avslöjas bygger på okunskap hos studenterna – och är då inte fusk i juridisk mening.
Men å andra sidan är det ju ett lärandetillfälle…
LikeLike
Jag ser också när föräldrar har hjälpt sina ungar för mycket. Det är också ett problem. Det är bara eleven som förlorar på att andra som kan gör. Anne-Marie
LikeLike
Hjälpsamma föräldrar… hu så lätt det är att hamna där! Ivern att skydda avkomman tror jag är en mäktig kraft som övertrumfar alla lärandeteorier.
Det vore en utmaning att forska kring den proximala zonen föräldrar-barn i läxsituationen. Jag kan se Vygotski vrida sig i plågor!
LikeLike
Fniss och skratt… ja det vore något. Allt gott Mats,
Anne-Marie
LikeLike