”En utbildning”?

Jag undrar vad den här filmen kommer att heta på svenska biografer?
Länk

Att konstruera manlighet på Byggprogrammet

En ny avhandling av Ingrid Berglund om manlighetskonstruktioner på byggprogrammet väcker mitt  intresse. Titeln är riktigt lockande Byggarbetsplatsen som skola – eller skolan som byggarbetsplats?

Eleverna formas till byggbranschens villkor med lagarbete, lojalitet och en tydlig manlighetsnorm. Som en lärare uttryckte det: ”byggnadsarbetare är de kraftiga killarna, de tuffa killarna”.

Länk till avhandling

 

Min lille vän 78 – julen är här

Ibland drabbas jag av tidssvindel. De här julsakerna satte jag ju undan förra veckan – det kan väl inte vara dags att ta fram dem redan?

Min lille vän ser helt annorlunda på sakernas tillstånd. Han kräver att få spela Christer Sjögrens julskiva på repeat  ”för att komma lite i stämning”.

Det måste finnas bättre sätt.

77 andra möten med den lille vännen

Fototriss – bokstäver

Jag tänker att de två första bilderna har något gemensamt i logotyperna. 50-talet möter 90-talet.

En gammal tidning – med ett bildspråk som förnyade svensk journalistik.

I Goa ligger en del lyxvillor. Att döpa sitt hus till Coca-La-La tyder på en sorglös nyrikedom.

Mer fototriss

Bearnaisesåsernas Rolls-Royce?

Man lär sig mycket genom att tjuvlyssna. På ICA Sjöbo får jag veta att det finns en hierarki inom såsvärlden:
- Man kan säga att Lohmanders är bearnaisesåserna Rolls-Royce!

Detta är nog det närmaste textreklam ni kommer att få läsa på den här bloggen.

jag är mottaglig för argument om andra såsers förträfflighet.

Hur räknar man undervisningstid?

TCO slår larm om att studenter vid högskolorna i Malmö och Lund har lite undervisningstid. Siffrorna är svåra att tolka och ställer ny frågor.

Jag arbetar med ett stort huvudämne. Med 350 studenter skulle det vara möjligt att skapa en kurs med 40 timmar storföreläsning i veckan utan att spränga de ekonomiska ramarna. Det skulle ha gett höga siffror i den här typen av mätningar. Det kunskapsmässiga utfallet är oklart.

Ändå väljer vi att skapa kurser med resurskrävande möten där studenterna träffar lärarna i mindre grupp. Det allra dyraste är praktikbesök som mentorn gör hos studenten – ändå har vi svårt att tänka oss en lärarutbildning utan dessa möten. (till skillnad från t.ex. Stockholms universitet)

Sättet att räkna är ideologiskt!

Att förstå Vellinge

Jesper Högström beskriver hur det var att växa upp i Vellinge. Jag tror att man måste varit där för att förstå. Nyckelordet är ”uppkomling” och Göran Holm öppnade dörren för skamlösheten.

Länk

Manligt nätverk på Lärarutbildningen

Länk

Upprop för barns rätt att leka

Länk

Be there or be square…

Lustmord på Lena

Sedan pensionsförsäkringsreklamen har jag svårt för Lena Endre. Jag misstänker att Svenska dagbladets recensent styrs av liknande känslor när han ser Luftslottet som sprängdes.

Och även om mästerreportern Blomkvist är nog så enerverande enkelspårig, är Lena Endres rollfigur Erika så illa skriven att jag till slut blir helt förtvivlad och börjar önska de inhyrda torpederna snar framgång i sina ansträngningar att få tyst på henne. All denna mekaniskt nervösa ängslan, allt detta fladdrande med ögonlocken! Det måste finnas gränsvärden även för banalitet på film.

Jag tycker om elakheter i elegant paketerad form.

 

 

Manligt enligt Wetterstrand?

Genusvetenskapen rekommenderar en försiktig hållning till påståenden om vad som egentligen är ”manligt” eller ”kvinnligt”. Maria Wetterstrand är inte lika återhållsam i en intervju i Sydsvenskan:

Någon sa att Maria Wetterstrand är den första kvinnliga politiker som inte ses som en kvinnlig politiker – utan bara som politiker.
– Ja, jag tror att det är så. Möjligen med undantag av Anne Wibble.

Hur tolkar du det?
– Jag har aldrig blivit betraktad i första hand som kvinna, utan bedömd för vad jag gjort. Göran Persson behandlade aldrig mig som han behandlade andra kvinnor.

Han kommenterade inte din vikt som med Maud Olofsson?
– Nej, det gjorde han inte! Allvarligt talat, jag tror att jag har en attityd där jag aldrig ber om ursäkt för mina åsikter. Det är lite manligt.

Sprider Miljöpartiets språkrör fördomar och förstärker stereotypa föreställningar?

Hela artikeln

Vad är estetiska uttrycksformer?

Hos Christer hittar jag ett filmtips från Lena som sätter igång mina tankar!

Vi jobbar med att uppmuntra studenters kreativitet och det finns idéer om att gestalta erfarenheter i estetiska uttrycksformer. Den här filmen med sjungande flickor från Nordkorea kanske är en nödvändig provokation mot vår kultursyn.

Länk

Ser ni något lockande i den här uppvisningen?

Uppdatering:

Ibland kommer det föreläsningar som hjälper mig att få svar direkt:

Tid: 2009-12-01 15:15 – 2009-12-01 17:00

Plats: Orkanen, Nordenskiöldsgatan 10, sal D 328

Målgrupp: Alla intresserade

Forskningsmiljön Barndom Lärande Ämnesdidaktik (BLÄ) fortsätter föreläsningsserien HT09 med följande decemberföreläsningar:

Estetik i förskolan – vad är det?

Föreläsare: Ingrid Lindahl, Kristianstad högskola

Det är bra att vara många – lärande genom musikteaterverksamhet i grundskolan.

Föreläsare: Els-Marie Törnqvist, Malmö högskola.

Vid eventuella frågor, kontakta Elisabeth Jennfors, elisabeth.jennfors@mah.se

Feedback junkies?

Se på mig!

Två påstående som går att ställa emot varandra:

1) Alla människor behöver bli sedda och få bekräftelse på att de duger

2) Det finns en uppenbar risk att  yttre bekräftelse ersätter inre motivation i ett samhälle med narcissistika drag.

När Lärarnas tidning presenterar en internationell undersökning där europeiska lärares största problem verkar vara brist på feedback tänker jag på en ung man som en gång muttrade över sina föräldrars behov av att sätta ord på sina upplevelser:
-  Ni är såna jävla bekräftelseknarkare….

Länk

Skribenter sökes till S.O.S.!

Jag fick ett brev från min gamle chef, den evigt unge Olle Holmberg. Han planerar att tillsammans med ett namnkunnigt gäng (se nedan) starta en nättidning S.O.S. – Skola och Samhälle.

”Ni kan läsa om tidningens policy i bifogad fil. Jag skriver till er därför att jag är på jakt efter yrkesverksamma lärare som skulle vilja och kunna skriva artiklar i S.O.S. Yrkesverksamma lärare är bristvaran bland artikelförfattarna. Ni som har överblick – om ni kommer på några bra namn på kloka lärare kan ni väl skicka namnen (helst med mailadresser) till mig. Ni är självklart välkomna att skriva själva. Och en eller annan klok lärarstudent skulle inte heller sitta fel. Det är rätt bråttom. Den 11 januari måste jag ha bidragen.”

Jag saknar Olle och publicerar glatt hela presentationen – det kan bli riktigt spännande!

S.O.S. skola och samhälle – en nättidning

Malmö högskola kommer att från och med 2010 vara värd för en nystartad nättidning om skola och lärarutbildning i ett samhällsperspektiv. Detta initiativ har direkt att göra med villkoren för dagens offentliga diskussion om skola och lärarutbildning.

Bakgrund

Den nuvarande situationen ger mycket lite utrymme för en fördjupad och kritiskt granskande utbildningsdebatt. Det mesta som sägs i offentligheten handlar om skolans och lärarutbildningens brister. Det är en ensidigt svart bild av tillståndet i den svenska skolan som målats upp: mobbning, brist på ordning, kunskapsfientlighet, sjunkande kunskapsresultat, alltfler elever klarar inte målen, dåliga lärare på grund av en otillräcklig lärarutbildning. Beskrivningarna vilar ofta på statistiska uppgifter som är mer eller mindre feltolkade eller som inte sätts in i något samhälleligt sammanhang.

Mycket av debatten är partipolitiserad på ett sådant sätt att det varit svårt att nå fram i offentligheten med avvikande åsikter och alternativa bilder av skolan. Även de skribenter som normalt deltar i en kritisk kultur- och samhällsdebatt har varit förvånansvärt ointresserade av att ta skolan som utgångspunkt för diskussioner om samhälle och framtid. Det är ytterst olyckligt om det offentliga samtalet om skolan är alltför ensidigt, inte sätter in diskussionen i större sociala sammanhang och inte vilar på några idéer om vilken roll skolan bör spela för elevernas bildning och utbildning.

Skola och samhälle har i offentligheten glidit isär. Också i de positiva bilderna av barns och ungdomars utbildning framställs den ”goda skolan” som vore den en ö utan förbindelse med det samhälleliga fastlandet. Skolan diskuteras inte längre som ett samhällsbyggande projekt och som ett nav i samhällsutvecklingen. Det mesta handlar om hur individer ska kunna samla tillräckligt många poäng i meritportföljen.

Eftersom både problem och lösningar alltför ofta betraktas som givna i den offentliga debatten om skola och lärarutbildning är det mediala intresset för fördjupning och problematisering svagt. Den diskussionen förs idag någon annanstans än i media. Den förs mellan lärare som varje dag ställs inför nya problem i en skola som finns mitt i ett samhälle som genomgår genomgripande förändringar. Den förs mellan forskare som uppmärksammar och försöker förstå utbildningsproblem av skilda slag. Men den diskussionen når sällan ut i det offentliga samtalet.

Om avståndet mellan de diskussioner som finns i skolan och bland forskare å ena sidan och mediebilden å den andra fortsätter att växa kommer främlingskänslan hos dem som arbetar i och med skolan att öka. Men risken för att träffsäkerheten i de politiska besluten minskar är också stor. Detta gäller i särskilt hög grad om de som dagligen möter barn och unga och genom dem får en direktkontakt med morgondagens frågor och fenomen, inte är med och formulerar de problem som skolpolitiken måste ta itu med.

Om samhällsdebatten ignorerar skolan och aldrig på allvar tränger in i dess problem kan de övergripande samhälleliga beslut som tas förvärra problemen istället för att lösa dem. Vi behöver en bred kritisk debatt om skola och utbildning som utgår från dagens och morgondagens samhälle och som bygger på praktisk erfarenhet och forskning.

Den nuvarande situationen är med andra ord ett allvarligt demokratiskt problem. Den är förödande för det kritiska tänkandet, den urholkar det demokratiska samtalet och som en följd får skolan svårt att hantera sina problem och kriser. Allt intellektuellt liv liksom all verklig demokrati förutsätter en öppen debatt.

Nätet ger nya möjligheter

Vi planerar alltså en webbsida där alla ska vara välkomna att skriva artiklar som fördjupar och breddar diskussionen om skola, lärarutbildning och samhälle, en webbsida som inte ska kunna definieras partipolitiskt. Den ska vara öppen för alla och det enda kravet på det som skrivs är att det på allvar försöker komma under ytan, schablonerna, det gängse talet.

Enskilda personer har bloggar med inriktning på utbildningsfrågor. Men på sådana bloggar är det är oftast en persons åsikter som torgförs. Den webbplats vi vill arbeta med ska befolkas av många. Den har en högskola som värd. Att en högskola på det här sättet tar ansvar för att det finns en kritisk offentlighet, när det gäller viktiga samhällsfrågor som skola och lärarutbildning, borgar för kvalitet och saklighet. Ett sådant engagemang kan också ses som naturligt med utgångspunkt från grundläggande akademiska kunskapsvärden.

Initiativtagare

De personer som tagit initiativ till denna satsning på en kritisk utbildningsdebatt på nätet är Ingrid Carlgren, professor i pedagogik vid Stockholms universitet, Solweig Eklund, tidigare vice ordförande i Lärarförbundet, Olle Holmberg, tidigare chef för lärarutbildningen vid Malmö högskola, Sven-Eric Liedman, professor i idé- och lärdomshistoria, Jan Thavenius, professor i litteraturvetenskap.

Kontakt (idéer, synpunkter, texter): olle.holmberg(snabel-a)telia.com

Man skulle lugnt kunna säga att:
- DET VAR PÅ TIDEN!

Bilden av Vellinge

Det har varit några plågsamma veckor för oss som har anknytning till skolan i Vellinge. Jag tror att det har varit särskilt obehagligt för de lärare som jag vet jobbar hårt med att förankra läroplanens värdegrund hos eleverna att mötas av tidningsrubriker där kommunens starke man sprider grodor omkring sig.

I dagens Sydsvenska berättar Magnus Wigström om hur de ensamkommande flyktingbarnen är en resurs för skolarbetet.

Länk

På måndagsmorgonen välkomnades Mohammad i klassen. Eleverna berättade vad de heter och Mohammad berättade lite om sig själv.

Innan han kom till Sverige några veckor tidigare hade han varit på flykt i ett år. Han har förlorat familjemedlemmar och fruktade för sitt eget liv.

Plötsligt handlade diskussionerna inte längre om några flyktingbarn som eleverna aldrig träffat, utan om en pojke lika gammal som de själva som upplevt och sett fruktansvärda saker.

– Det blev så påtagligt, och eleverna blev tagna, säger Magnus Wigström som tror att den nya erfarenheten är nyttig för eleverna.